Här sitter jag kl 6 på morgonen och mjukar upp mina stela fingrar.
Ska iväg och "åtgärdas" om ett par timmar och behöver tid för att komma igång.Jag är med i en coatching-grupp för sjukskrivna arbetslösa, och från att ha varit väldigt skeptisk till en början, så vill jag nu inte missa ett enda möte.
Metoden som används heter biolog-design och syftar till att vi ska plocka fram all vår personliga kunskap och erfarenhet och utefter det skräddarsy ett jobb.
Låter kanske som en utopi, men det har tydligen fungerat tidigare, så låt oss hoppas.
Hur som helst är det nyttigt och bra för självkänslan, man kommer på att jag har ju faktiskt gjort en hel del och många bra saker i livet också... inte bara varit sjuk och eländig.
När man går hemma och inte mår så bra är det lätt att fastna i destruktiva tankar som, "jag kan inget", "ingen vill ha mig", "jag skulle aldrig klara ett jobb idag" osv.
Men efter bara tre möten med denna grupp känns det redan lite positivare... "något kan jag ju", "det finns kanske någon därute som skulle kunna tänkas vilja ha mig", och "något litet jobb skulle jag kanske klara av"...
Från ett inte till ett kanske på två veckor... det är bra marscherat. Tänk då i februari, när kursen går mot sitt slut... något att se fram emot.
Jag kom tex på ett roligt jobb jag hade i slutet av 90-talet och som jag nästan helt glömt bort.
Det varde bara ett halvår och jag var under tiden tjänstledig från mitt ordinarie jobb.
Jo, jag jobbade ett tag som intervjuare. Malmö Stad gjorde en stor omfattande undersökning om malmöbornas hälsa och jag, bland många andra, fick boka tid med slumpmässigt utvalda för att sedan åka hem och intervjua dem. Så många trevliga och intressanta människor jag fick träffa! De flesta svarade förstås bara efter de givna frågorna, som var gigantiskt många, men det fanns de som blommade ut och berättade helt fantastiska historier ur sina liv. En intervju som var beräknad att ta ca 2 timmar kunde vara en hel eftermiddag. Det bjöds ofta på fika och ibland t o m mat, speciellt om man var på Rosengård. De från Ön på Limhamn ville oftare bjuda på en drink :)
Ja, säga vad man vill om malmöbor, men generösa är de, på många sätt.
Så, nu är mina fingrar uppmjukade... dags att börja dagen! A'jö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar