Två veckor in på det nya året och jag kan äntligen sätta mig vid datorn och surfa runt.
Har varit utan internet sedan nyår och snacka om abstinens alltså. Jag varken vill eller kan vara utan min kära dator... är helt totalt beroende. Men vad gör det, det finns faktiskt värre saker här i världen.
Läkemedelsberoende tex.
Och det kan jag berätta i förtroende, att jag
utan att ha varit medveten om det är beroende av en receptbelagd värktablett.
Sedan jag drabbades av artros har jag på läkares ordination tagit TRAMADOL, en värktablett som lindrat de värsta smärtorna och det har fungerat bra.
Under helgdagarna tog min medicin slut, men jag oroade mig inte så mycket över det. Tänkte att jag klarar mig nog i några dagar... kan väl ta en extra alvedon om det blir för jobbigt när värken sätter i.
MEN ack vad jag bedrog mig! Jag blev så fruktansvärt dålig. Inte p g a värk, utan jag fick en massa andra konstiga symtom: yrsel, fullständig utmatthet, jag frös och svettades om vartannat, hade svårt att koncentrera mig och blev ledsen för ingenting. Sova var inte att tänka på, hade "krypningar" i hela kroppen. Det var något av det värsta jag varit med om. Och att det var brist på TRAMADOL är helt klart, för när jag hämtade ut nya försvann symtomen och jag kände mig helt "normal" igen. Vad är det jag stoppar i mig egentligen? Och varför är läkare så snabba att skriva ut piller utan att upplysa om vad som kan hända om man efter en tid slutar ta dem?
Jag ska till läkaren på tisdag och då ska jag ta upp detta med henne! Men nu är jag samtidigt rädd att hon plockar bort dem, för jag vill ALDRIG igen må som jag gjorde.
I natt när jag gick hem, från ett besök hos en vän, regnade det. Och vet ni - det var sååå skönt! Jag fick en liten föraning om att vintern snart är slut och våren är på väg. Önsketänkande kanske? Jag ska i alla fall hålla fast vid den tanken tills motsatsen bevisas.
Nu kallar sängen! God natt!
