Den är på väg att drabba mig.
Jag fick inte min ersättning idag, så jag ringer väl upp f-kassan - arg, ledsen och djävligt orolig och stressad. (Det är ju inte första gången de "bråkar" med mig. De har jagat mig med blåslampa de senaste åren, och jag litar inte på dem för fem öre. Så vad f-n vad det frågan om nu då?)
Efter sju sorger och åtta bedrövelser får jag äntligen tala med min handläggare. Hon knappar lite på sin dator och det visar sig att hon hade glömt mig. Hon hade helt sonika glömt att skicka min utbetalning ("de har ju så förfärlig mycket att göra"). Om inte jag själv hade ringt henne hade jag förblivit glömd antar jag.
Och sedan, för att skyla över sitt misstag och återta makten, var hon tvungen att hota mig lite innan samtalet avslutades. "Ditt senaste läkarintyg är undermåligt, så jag har bett din läkare om en komplettering, Men det ska nog ordna sig....ööhhh... hoppas vi."
Har haft en stor klump i bröstet och känt mig så nedstämd hela dagen.
Visst är det lätt att hålla sig för skratt ibland?
Efter sju sorger och åtta bedrövelser får jag äntligen tala med min handläggare. Hon knappar lite på sin dator och det visar sig att hon hade glömt mig. Hon hade helt sonika glömt att skicka min utbetalning ("de har ju så förfärlig mycket att göra"). Om inte jag själv hade ringt henne hade jag förblivit glömd antar jag.
Och sedan, för att skyla över sitt misstag och återta makten, var hon tvungen att hota mig lite innan samtalet avslutades. "Ditt senaste läkarintyg är undermåligt, så jag har bett din läkare om en komplettering, Men det ska nog ordna sig....ööhhh... hoppas vi."
Har haft en stor klump i bröstet och känt mig så nedstämd hela dagen.
Visst är det lätt att hålla sig för skratt ibland?
