Ricky bodde granne med vår skola och min kompis hade till uppgift att på lunchrasten handla åt den store idrottsmannen. Ibland följde jag med henne, som bärhjälp. Det var inte lite han skulle ha - flera kilo kött och säkert 5-6 liter mjölk - varje dag! Så var han också en stor man, på många sätt.
Nu kan man undra varför han inte kunde gå och handla själv, då tyckte man bara att det var spännande. Han var ju så rolig och charmig och generös. Och, fram för allt, en "riktig kändis"!
När jag flyttade till Löberöd , gick ett rykte att Ricky, som bott utanför byn ett tag, nästan försatt byns ICA-handlaren i konkurs. Ricky kunde ringa och beställa hem mat och dryck mitt i natten och fick det också levererat på studs. Men han var visst inte så noga med att göra rätt för sig. ICA-handlaren såg dock emellan fingrarna med detta - Ricky var ju ändå en världsberömd idrottsman och det var väl en stor ära att få serva honom - liksom vi tonårstjejer tyckte på den tiden.
Hej då Ricky - min ungdoms hjälte.
