ÄNTLIGEN!

 En garnaffär har öppnats i stan! Som jag har längtat efter detta. Det var flera år sedan den förra affären la ner, strax innan "stickvågen" satte in, så har man velat ha garn har man fått åka till storstan. 

Jag är inte precis stadd vid kassa nu så här efter jul, men kunde ändå inte låta bli att inhandla detta garn (som ännu vackrare i verkligheten). 

Jag har inte bestämt vad jag ska göra med det, men det lutar åt ett par sockor.

I julklapp fick jag lite garnnystan av Olle, tre olika färger och däribland svart. Det ska jag använda till mitt långtidsprojekt - en virkad filt bestående av mormorsrutor. Det var tänkt att jag bara skulle använda mig av restgarner, men det räckte inte långt, det behövs ju en himla massa rutor.Jag har nog virkat ca 60 hittills, men behöver ung. 150 till. Börjar tröttna lite, så det ska bli kul att göra något annat ett tag.

Blivande filt.

NYÅRSLÖFTE???

♪♫ ♪ ♪♫ ♪♫ Nu är julen slut

... och du är lika ful och ingen fästman har du heller ♪♫ ♪ ♪♫ ♪♫ (melodi: Nu är det jul igen)
Denna trevliga lilla visa brukade min salige far muntra upp mig med i mellandagarna.

Nädå, det var inte så elakt som det kanske låter, han sjöng den med glimten i ögat.
Min far var en hejare på att sätta egna texter till kända (och mindre kända) melodier.
Han var en mycket humoristisk herre som för det mesta var på väldigt gott humör.
Var jag sörjer mest är att mina söner inte hann lära känna honom.
Tyvärr gick han bort alldeles för tidigt, endast 59 år gammal.
Det känns lite märkligt... jag har snart "vuxit ifatt" honom.

F ö har julen varit mycket fin. Julafton hos mig med tre av sönerna, med god mat och välkomna klappar. Och obligatoriskt sällskapsspel. I år blev det  "BRAINSTORM", ett jättekul spel, julsftonskvällen bara flög iväg.
Juldagen lugn och däst.
Annandagen med pojkarna, svärdotter, barnbarn, ex svägerska m söner, hos pojkarnas farmor.

(Farbror och storkusin Johan = roligare än tomten)

GO' JUL!

Jussi

Den här mannen sjunger så jag blir nästan religiös!

Lid å var

Vänta, vänta, vänta! Ni har kommit rätt. Det är bara jag som har designat om lite...

Idag kommer värden och ska besiktiga lägenheten - mitt i julstöket!

Undrar vad han hoppas på? En julklapp kanske? Men nix pix, av mig får han nada.

Inte ens en knäck tänker jag bjuda honom på....

Varför så arg på värden, undrar ni kanske?

Jo, för jag nu bott här i två år snart, och det som skulle åtgärdats när jag flyttade in har ännu ej gjorts. Dåligt! Och nu har han hittat på något som kallas "årlig besikting". Varför? kan man fråga sig. 

Men okej, nu får han ju se med egna ögon vad han underlåtit att göra.

Vad händer annars idag då?

Jag ska inhandla och koka skinkan, tänkte jag.

Jag bad pojkarna nämna två absoluta måsten på julbordet och julskinkan kom på första plats.

För egen del är Janssons ett måste. Det och ägghalvor. Sedan är jag nöjd.

Sedan ska jag nog göra lite extraknäck...hahaha. Den jag gjorde häromdagen har haft strykande åtgång.

Ajöken ajö!

Kul post

Det kom ett julkort från en kär "gammal" vän.

Vi har inte träffats på säkert 30 år, men varje år sänder vi varandra en hälsning.

För mig är det lätt -

hon bor kvar på samma adress som då, f ö den lägenhet hon flyttade till när hon flyttade hemifrån.

Själv har jag säkert hunnit flytta tio gånger, men hon "hittar" mig alltid.

De här kom också med posten, två roliga böcker till Linnéa.

Jag kunde inte låta bli att tjuvläsa lite i Loranga-boken... den är så himla bra.

”Ta ett arbete och förstöra mina bästa år?”,

säger pappa Loranga som hellre leker med sin son Masarin.

Hoppas Linnéa kommer att skratta lika mycket som jag gjorde.

Nu ska här kokas knäck! Ajö!

Sött och kladdigt - men gott!

fjärde advent

Negativa Rune = jag???

Sitter och tittar på hur det toksnöar... och tänker på att...

Idag fick vi i uppgift att tänka tillbaka på vad vi tyckte om att göra när vi var små. Vad vi har för oanade talanger och vad vi har för kunskaper som kanske inte står i vårt CV.
Säkert en mycket bra övning, eftersom vi kan så mycket mer än vi visar upp.

Ändå var det en mycket jobbig och, för mig, känslosam uppgift.
Under min uppväxt tyckte jag tex mycket om att räkna matte - jag t o m lånade hem matteböcker från biblioteket och satt och räknade på kvällarna. I efterhand har jag förstått att det var ett sätt för mig att fly från en jobbig och kaotisk vardag. Matten var konkret och säker. Där fann inget tolkningsutrymme. 1+1=2, punkt slut.
Detta kom över mig och jag blev ganska ledsen. Inte minst för att ledarna, M och B, är ganska okänsliga... de bara klampar på och ska hela tiden försöka vända allt till det positiva. Och det är väl egentligen inte fel, men de måste också förstå att de sätter igång processer inom oss och att det inte bara går att, på en halvtimme, dra ett streck och sedan gå vidare.

En annan stor sorg för mig är att jag inte kan handarbeta som tidigare... jag har alltid haft något för händer, i över 45 år. Nu är mina fingrar så stela och värkbrutna att jag knappt kan hålla i ett par stickor, än mindre en nål.
"Du kan stå i en handarbetsaffär" säger B, "man måste inte själv handarbeta då, bara man kan förklara och ge råd och hjälp". Men jag vill inte stå i nån jävla affär och jag är ingen pedagog, jag vill kunna skapa själv!

Jag förstår syftet med detta spånande och jag kan tycka idén är bra, men som sagt, det sätter igång även jobbiga tankar.

Vi fick en fråga: om du fick träffa en expert i något ämne, vem skulle du vilja träffa då? Min första spontan tanke var, en expert på fibomyalgi.
Men så var det inte menat att vi skulle tänka. Nej, nej, "jag skulle kanske vilja träffa Leonardo da Vinci och fråga hur han tänkte när han målade Mona Lisa"? NÄ!
"Eller en expert på gamla linnetyger?" NEJ!

Snacka om att få en att känna sig som negativa Rune.

Mina kurskamrater förstsår och peppar, och tur är det. Men så är de där av samma anledning som jag också. Mötet slutade med många varma och innerliga kramar, tack för det tjejer!

Snart kommer tomten...

Linnéa längtar efter tomten, liksom de flesta barn, och många vuxna också för den delen.

Jag sa till L "undrar om jag varit så snäll att tomten kommer till mig också?".

Linnéa fnittrade "hihi, men farmor då... han kommer ju bara till barn!"

Snopet va?

Men om nu tomten får för sig att svänga förbi så önskar jag mig.....hhhmmm... öööhhh... får se nu....jo, nu vet jag, snälla barn! Fast det har jag ju redan!

Nej, då vet jag inte. För det är väl som man säger; friska har tusen önskningar, sjuka bara en.

Dansk forskning visar...

Lyssnade på vetenskapsradion i morse och fick då veta att danska forskare nu kommit fram till att man INTE blir full av att sitta med fötterna i sprit. VA??? Var det någon som hade trott det? Seriöst?
Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av!
Jag blev så himla full i skratt. Halv åtta på morgonen skrattade jag så tårarna rann. Försökte väcka pojkarna för att berätta om de bilder jag såg  framför mig, där forskare sitter med fötterna i ett fotbad av alkohol, väntandes på att känna ruset stiga åt huvudet och ingenting händer! Undrar om de blev besvikna när effekten uteblev?
Emil o Olle ... de bara gäspade, vände sig om och sov vidare.
Är det bara jag som tycker att detta är sanslöst roligt?

♫ ♪♫ ♪♫ ♪♫Sankta Lucia ♪♫ ♪ ♪♫ ♪♫

Skåningar sägs ju vara ett godmodigt och lite sävligt släkte. Det kan Skånetrafiken tacka sin lyckliga stjärna för. Inte ETT tåg går när det ska, man får vara tacksam om det går något överhuvudtaget! Efter tre dagar med detta kommunikationsmedel håller jag på att bli fullstsändigt rabiat! Tur att man inte är pendlare för då...

 Nog tjatat!

Jag kom ju i tid för att se Linnéa lussa med sina dagiskompisar.

Så fint och stämningsfullt var det; de var så duktiga de små liven

och sjöng gjorde de så man blev rent varm i hjärtat.

Sedan bjöds på fika med lussebullar, bakade av barnen.
Detta hade jag inte velat missa för allt smör i Småland!

Helg i Hbg ♥

Nyss hemkommen från en fin helg i Helsingborg tillsammans men barn och barnbarn.

Var med Linnéa i går kväll o natt, medan pappa Danne m.fl. firade Johan. Johans sambo, Anna, hade tillsammans med Emil o Olle ordnat en liten överraskningsfest för födelsedagsbarnet, och medan de förberedde festen fick Danne locka med sig Johan ut på olika upptåg :)

Linnéa och jag passade på att leka och... leka och... leka. Lite sång och gos hanns också med.  När jag är med Linnéa glömmer jag allt vad ömmande leder och värkande knän heter. Hon är bättre än all världens medicin ♥
Danne berättade för mig något av det finaste jag fått höra. Han hade frågat Linnéa vilket hon tyckte var det finaste ordet. Efter att ha funderat en stund hade hon svarat "farmor". Jag blev så rörd att tårarna rann. Älskade goa lilla unge!♥ ♥

Idag var det så vår, och resten av familjens, tur att gratta Johan. Vi bjöds på fika med hemgjorda lussekatter och pepparkakor m m. Gott och mysigt!

Tänk att det är 27 år sedan man låg på Malmö KK med en liten goding i famnen. Det är inte klokt vad tiden går fort! Jag tyckte det var så mysigt att föda i december... han kom med ljuset lille Johan. Och en så lugn och förnöjd liten bebis var han. Bara han fick mat och torr blöja så var allt bra, och att storebror låg bredvid i vaggan och pratade "snällheter" :))

Johan 1 mån, Daniel snart 3 år

GRATTIS PÅ 27-ÅRSDAGEN ♥ ♥ ♥

Grattis Johan, min vackre omtänksamme intelligente pojk!

Hur stoppar man en energitjuv?

Alla har vi väl stött på dem... energitjuvarna. Personer som utan att lyssna efter andras åsikter påstår tvärsäkert än det ena än det andra.
Den här personen är helt uppfylld av sig själv och verkar få en kick av den kraft hon tar från andra. Den som drabbas blir däremot trött, handlingsförlamad och dränerad på energi. Kanske också ledsen utan att riktigt förstå varför.

I min grupp har vi en äkta energitjuv. Hon pratar oavbrutet om sig och sitt. Jag förstår att hon har det jobbigt hemma, med en synskadad man och tre små barn, men måste hela världen behöva ta del av det precis hela tiden?

Ledarna av gruppen vill vara "snälla" och låter henne hållas, fast man märker att de också börjar tröttna. Och vad ska man egentligen säga till henne utan att verka oförskämd? Inom sig tänker man, "men så håll nu klaffen nån gång, människa" men det säger man ju så klart inte. Finns det något fint sätt att be henne dämpa sig lite?
Idag hade hon dessutom tagit med kaffebröd, det kändes nästan som en muta.
Vid ett tillfälle beklagade hon sig över sina föräldrar, som hon är tvungen att skjutsa till affären en gång i veckan. "Var glad att du har dina föräldrar, och att du har dem på nära håll" sa jag, och då teg hon i 15 sekuder. Men inte orkar man hålla på och gå emot henne hela tiden, det är ju inte därför vi är där.

Jag gick till gruppen i morse fylld av energi och med positivt sinnelag, men efter tre timmar med den här människan var jag helt slut! Jag var gråtfärdig.

Pratade med en av ledarna efteråt och hon förstod och höll med, men frågan är hur de ska kunna stoppa henne?
Någon som har ett förslag?

ps. Som tur var kunde jag gå hem till en riktig energigivare = Emil!

morgonstund har guld i mund... inte

Här sitter jag kl 6 på morgonen och mjukar upp mina stela fingrar.
Ska iväg och "åtgärdas" om ett par timmar och behöver tid för att komma igång.Jag är med i en coatching-grupp för sjukskrivna arbetslösa, och från att ha varit väldigt skeptisk till en början, så vill jag nu inte missa ett enda möte.
Metoden som används heter biolog-design och syftar till att vi ska plocka fram all vår personliga kunskap och erfarenhet och utefter det skräddarsy ett jobb.
Låter kanske som en utopi, men det har tydligen fungerat tidigare, så låt oss hoppas.
Hur som helst är det nyttigt och bra för självkänslan, man kommer på att jag har ju faktiskt gjort en hel del och många bra saker i livet också... inte bara varit sjuk och eländig.
När man går hemma och inte mår så bra är det lätt att fastna i destruktiva tankar som, "jag kan inget", "ingen vill ha mig", "jag skulle aldrig klara ett jobb idag" osv.
Men efter bara tre möten med denna grupp känns det redan lite positivare... "något kan jag ju", "det finns kanske någon därute som skulle kunna tänkas vilja ha mig", och "något litet jobb skulle jag kanske klara av"...
Från ett inte till ett kanske på två veckor... det är bra marscherat. Tänk då i februari, när kursen går mot sitt slut... något att se fram emot.

Jag kom tex på ett roligt jobb jag hade i slutet av 90-talet och som jag nästan helt glömt bort.
Det varde bara ett halvår och jag var under tiden tjänstledig från mitt ordinarie jobb.
Jo, jag jobbade ett tag som intervjuare. Malmö Stad gjorde en stor omfattande undersökning om malmöbornas hälsa och jag, bland många andra, fick boka tid med slumpmässigt utvalda för att sedan åka hem och intervjua dem. Så många trevliga och intressanta människor jag fick träffa! De flesta svarade förstås bara efter de givna frågorna, som var gigantiskt många, men det fanns de som blommade ut och berättade helt fantastiska historier ur sina liv. En intervju som var beräknad att ta ca 2 timmar kunde vara en hel eftermiddag. Det bjöds ofta på fika och ibland t o m mat, speciellt om man var på Rosengård. De från Ön på Limhamn ville oftare bjuda på en drink :)
Ja, säga vad man vill om malmöbor, men generösa är de, på många sätt.

Så, nu är mina fingrar uppmjukade... dags att börja dagen! A'jö.

•*`*•..• Kyla •..• *`*•

                  
Ni kanske tror att Kokos inte gillar snö -
och då tror ni alldeles rätt. :))
Hon, liksom jag, avskyr snö och kyla, f f a kyla.
För hennes del har det alltid varit så (gillar inte att bli våt om tassarna), men för min del har det kommit smygande med åren.
Förr älskade jag vintern - det var min årstid.
Då, när man åkte skridsskor på nyskoplad is och pulka nerför långa backen. 
Eller längdskidor, med varm choklad, ostmackor och en apelsin i ryggsäcken.
Då var vintern något att längta till.
Nu gör vintern bara ont, ont, ont. 

Makalösa

2 hg smör
1½ dl strösocker
1½ dl russin
4 dl vetemjöl - drygt
2 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 150 gr.
Blanda alla ingredienser i en skål.

Rulla små bollar och lägg dem på en plåt.
Tryck till dem med en gaffel.
Grädda mitt i ugnen ca 12 min.
Låt svalna på galler.

ville inte vakna till denna kalla värld

I natt drömde jag att det var sommar och Linnéa och jag gick Hälsobacken ner till havet. Vi badade och käkade glass och hade det så härlig :)
Sedan vaknade jag och tittade ut...
och så var den da'n förstörd!