SILVER DIGGER on stage

Var på en fin konsert med dessa härliga killar på scen!

Daniel Falk, Johan Falk och Niklas Thomasson

you're simply the best

På tal om Ullared

Idag är Emil med sin flickvän och hennes familj i Ullared - detta mecka i Halland dit varenda svensk tycks vallfärda någon gång i livet, och många flera gånger om året(?).

Själv är jag inte "frälst", jag var där för första och hittills enda gången för ca 10 år sedan och det gick till så här:

En granne till mig, som jag umgicks lite med, blev änka. Under mannens sjukdomsperiod försökte jag var behjälplig och stöttande, och detta ville min granne sedan visa sin tacksamhet över. Så en dag, ett par månader efter mannens begravning, kom hon till mig och sa att hon ville bjuda mig på en resa. Jag fick bestämma vart. Jag hade precis diskuterat Ullared med några andra personer och påpekat att jag aldrig varit där (och egentligen inte hade någon längtan dit heller), så jag kläcker ur mig, på skoj, ULLARED! Och ångrar mig genast! Men då var skadan redan skedd, för min granne blev jätteglad och lovade att dit skulle vi resa så snart som möjligt. Så blev det också, och visst hade vi en trevlig dag, men det kunde vi ju haft på tex KRETA också - hehehe

NOT

Hej från Småland

Ja, nu har jag varit hemifrån i 3 veckor och minst en vecka till lär det bli. Så här mycket sammanhängande  tid har jag inte tillbringat med min mor sedan jag bodde hemma på 70-talet. (Och knappt då heller för den delen.)  Tidigare har jag inte stått ut mer än högst en vecka i taget, men nu går det ganska bra. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att vi är väldigt olika, min mor och jag, vi är som natt och dag. Och jag har väl irriterat mig mer på henne än hon på mig, trots att jag anser mig vara den toleranta av oss.

(Kerstin i Nässjö)

Igår var vi en sväng till Nässjö, staden där jag tillbringade mina första 10 år (sedan flyttade vi till Malmö). Jag har inte så många minnen därifrån och några igenkännande aha-upplevelser fick jag inte igår heller. Mycket är omändrat och inte alls sig likt, eller så minns jag fel, som min mor brukar hävda. Jag kommer i alla fall ihåg att jag lekte och busade mycket med mina kusiner, Krister och Mikael, som bodde grannar med oss. Men dem har jag knappt sedan dess.

Jag har bestämt mig för att till nästa sommar försöka samla släkten. Mor har 7 syskon och jag en hel drös med kusiner och kusinbarn. Jag har räknat ut att om alla kommer, med sina respektive, blir det närmare 100 personer. De flesta bor här i Småland men de verkar inte ha någon vidare kontakt med varandra, utan att för den skull vara osams, och alla man träffar säger samma sak "vi borde samlas och ses så länge alla är i livet". Så nu känner jag mig manad att ta tag i detta! Nu ska det bli av! Wish me luck!

På resande fot

I morgon åker jag till Helsingborg  för att mysa och ha trevligt
med mitt lilla barnbarn och sönerna.

Om vädret tillåter ska vi ta en tur till Ven en dag.
Jag har, skam till sägandes, aldrig varit där så det ser jag mycket fram emot.
Man kan hyra cyklar och ta sig runt ön för egen maskin,
men om jag känner mitt knä rätt föredrar det häst och vagn :)

Hoppas även på soliga dagar så vi kan bada i havet.
Åh vad jag har längtat efter det!
Förra sommaren drogs jag med ett elakartat bensår och kunde inte ens doppa mig -
och som jag led - jag som älskar vatten!
Men det ska jag ta igen i år, med råge!

Från Helsingborg åker jag upp till Småland igen, till mor i Eksjö -
och blåbärsskogen.
Hur länge jag stannar där vet jag inte.
Har inget att passa här hemma förrän i augusti. 

Så en skön fortsättning på sommaren till er alla! 
So long!

Hemma

Jaha då var man i Skåne igen, efter drygt en vecka i Småland, närmare bestämt i Eksjö, där min ömma moder bor.

Början gick i moll och finalen i dur - beträffande vädret alltså. Midsommarhelgen mest regnade bort, men sedan blev det bara bättre och bättre = soligare och varmare. Det är så vackert i Eksjö, en riktig idyll. Och tänk att kunna gå genom stan och på vägen plocka 7 sorters vilda blommor! Det gjorde jag på midsommarafton, för att lägga under huvudkudden.
Men sedan glömde jag dem på bordet så det blev ingen dröm om någon tillkommande - så jag får väl vara singel ett tag till då.
Fast, som jag sa till min mor, jag vill hellre ha en bil än en karl! "Va? En bil med en karl i?" Nej nej nej! En egen (tom) bil!!

Hemresan blev lite av ett äventyr. Hade i god tid bokat och köpt biljett till tåget. Skulle resa redan kl 8 på morgonen för jag hade en tid att passa i Lund kl 13.
Döm av min förvåning och förfäran, när jag kommer till Nässjö och tåget är inställt - och ersatt med buss! Dessutom skulle bussen inte köra inom Hässleholm, där jag tänkt byta tåg, utan först skulle den till Alvesta och sedan direkt till Malmö!
Okej, jag kan byta Malmö istället, tänkte jag. När beräknas vi vara i där då? Kl 13! Så jag missade naturligtvis mitt möte. Plus att jag hade jäkligt ont i kroppen av att ha suttit still i nära 5 timmar. Förbaskade SJ!!!

När jag satt där på bussen och hade som värst ont i ryggen tänkte jag att jag är för snäll. Jag skulle ha krävt taxi för att hinna till mitt (superduper viktiga) möte - eller åtminstone att få bli avsläppt i Hässleholm, dit min biljett var ställd.
Men nästa gång (för den lär komma).... då ska jag morska upp mig!

Eller till nästa midsommar plocka 7 nya blommor, lägga dem under kudden denna gång och drömma om en Volvo... eller en SAAB... eller en Fiat eller... en egen vilken bil som helst!

Rolig post!

Den här cd:n kom i brevlådan. Det var min käre Johan som nog tyckte att morsan behövde piggas upp lite. 

Och som jag har skrattat! Jag bara älskar Hasse&Tage, Monica Zetterlund, Lena Nyman och Gösta Ekman.

Förr, för länge länge sedan, brukade jag köpa LP-skivor med Hasse&Tage och ge min pappa i julklapp. Sedan satt vi hela julhelgen och lyssnade och skrattade och sjöng med - för vi lärde oss snabbt det mesta utantill. 

Och faktum är att jag fortfarande kom ihåg mycket ... Så nu jag har sjungit mig hes till O vad en liten gumma kan gno, elektrisitetsvisan, donna Juanita, sov lilla Totte m fl.

Nog blev jag uppiggad alltid!

Kärlek

Linnéa och jag var på väg till dagis när hon, apropå ingenting, frågar:

"Farmor, är du ensam?"

Lite perplex över den rättframma frågan, svarar jag: "Ööhh...nja...ja...jo."
"Farmor, du är inte ensam" säger då Linnéa och så pekar hon på sig själv.
Jag blev så rörd så tårarna börja trilla.

Igår, när jag skulle åka hem, skulle Linnéa och hennes pappa åka med bussen åt motsatt håll. Jag står på "min" sida av torget och väntar på bussen, lite sorgsen över att behöva skiljas från den lilla familjen. Då ropar Linnéa så det ekar över hela busstorget: "Farmor! Jag kommer att sakna dig!"

Barn är sannerligen den allra bästa terapin.