söndag 12 juni 2011

Kärlek

Linnéa och jag var på väg till dagis när hon, apropå ingenting, frågar:
"Farmor, är du ensam?"
Lite perplex över den rättframma frågan, svarar jag: "Ööhh...nja...ja...jo."
"Farmor, du är inte ensam" säger då Linnéa och så pekar hon på sig själv.
Jag blev så rörd så tårarna börja trilla.

Igår, när jag skulle åka hem, skulle Linnéa och hennes pappa åka med bussen åt motsatt håll. Jag står på "min" sida av torget och väntar på bussen, lite sorgsen över att behöva skiljas från den lilla familjen. Då ropar Linnéa så det ekar över hela busstorget: "Farmor! Jag kommer att sakna dig!"

Barn är sannerligen den allra bästa terapin.


2 kommentarer:

  1. men vilken ljuvlig liten tös:) jag förstår att du blev rörd över hennes undran om du var ensam. Barn är underbara för de säger precis som de tänker.Den lilla tösen har ett hjärta av guld.

    Kramar i massor

    SvaraRadera
  2. Gullunge !
    Nej, vi är verkligen inte ensamma när vi får umgås med våra barnbarn, jag njuter såå de här dagarna !
    Kram

    SvaraRadera